2017-11-19

Tjörnbornas rastyper

Bertil Lundman var Sveriges siste akademiske rasist av den gamla skallmätande sorten. Han doktorerade 1945 på Dala-allmogens antropologi, en skrift jag innehar och tagit upp i bloggposten Ett litet stamträd med bara Dalarna. Europakartor över skallindex med mera har jag sett förr, likaså stamträd med typer och avarter på europeisk nivå. Det var en upplevelse i vrickad pseudovetenskap att se motsvarande kartläggningar på provinsiell dalanivå, där Lundman på fullaste allvar reder ut rasbiologiska likheter och skillnader mellan folk i Gagnef, Järna och Mora.
Här skulle undersökningar på dödskallar vara mycket värdefulla, men sådana ha, trots alla försök, ej stått att få.
- Lundman, s 37

Men det var ingenting mot ett fynd som dök upp häromdagen: En rasbiologisk kartläggning av min egen hemö, Tjörn!
Inom den svenska rastypforskningen har folket längs bohuskusten utgjort ett problem – och en vetenskaplig utmaning. Det som oroade Lundman var att befolkningen längs kusten inte rätt och slätt kunde hänföras till den s.k. götatypen, dit västkustens och vänerlandskapens folk naturligt borde höra.
- Hansson, s 253

Sommaren 1950 kom Bertil Lundman Tjörn för att inventera befolkningen. Han fick bland annat hjälp av en viss Hildegard Wallenfeldt, dotter till traktens hembydsforskare #1 Olaus Olsson vars gård Bräcke numer hyser Tjörns hembygdsmuseum. Gunnar D. Hansson misstänker att det var med hennes hjälp som så många företagare lät antropologen komma och mäta på arbetstid. Sjuhundra Tjörnbor mättes: Längd, vikt och ålder, ögonfärger och hårfärger, näsformer, ansiktshöjder och ansiktsbredder – och naturligtvis skallindex, den kvot mellan skallens längd och bredd som blivit sinnebilden för rasbiologin.

Sedan tog han itu med analysen. Om han hittade något? Naturligtvis; han hittade massor. De data han mätte var varken slumpmässiga eller jämnt fördelade utan bildade mönster, mönster som den överlärde började övertolka. På en yta motsvarande en halv procent av Dalarna fanns det mer än tillräckligt med intressanta mönster, avvikelser och undantag.

Götatypen dominerade på östra Tjörn men var desto mer sällsynt i resten av området. Det inre av Klövedals socken (i nordväst) uppvisade ett avvikande men enhetligt utseende; det tolkade Lundman som en "gammalatlantisk-cromagnoid typ". Mörka främmande inslag fanns mest överallt, utom möjligen i nordost. Han identifierade en variant av den storväxta götatypen med mörkare drag och kortare skallar, den kallade han den litorala rasen (kust-). På öarna utanför Tjörnlandet fann han småväxta, mörka, kortskalliga och uppnästa drag som han tillskrev den alpina rasen (en av de "klassiska" raserna som ansågs stamma från  centraleuropa), som dock undergått den dvärgväxt som ofta inträffar på öar. Och det var ingen ände på undantagen och de intressanta problemen.
Kyrkesund var ett problem, eftersom det där fanns så många finlemmade människor med smala huvuden och ansikten, samt några mer grovlemmade, sannolikt avkommor av vinddrivna östbalter eller finnar. Liksom Rönnäng – som inte heller riktigt stämde in på Lundmans fyrdelning [= ras efter socken, i stort sett]. I Rönnängs församling var befolkningen ganska liten till växten, till en del beroende på ett danskt inslag från äldre sillfiskeperioder, men kanske främst på grund av en viss "alpin inblandning" i det litorala från Åstol.
- Hansson, s 256

Den hisnande pseudovetenskapliga övningen får en ny dimension när den utövas i mina egna trakter. Utan att ha frågat (eftersom jag tills alldeles nyss inte visste att det fanns något att fråga om) så utgår jag ifrån att jag åtminstone träffat bra många personer som rasklassificerades så sent som 1950 av självaste Lundman; till exempel var nämnda Hildegard mycket väl känd i familjen. Och jag inser också att mitt exemplar av Lundmans avhandling, dedikerad till en fil. lic. och inköpt på hembygdsmuseets loppmarknad, med en till visshet gränsande sannolikhet signerades av förf. när han sommaren 1950 befann sig på Tjörn.

Källor
  • Om rasbiologi & skallmätning på Tjörn, bloggen Tjörnbo 8 september 2017
  • - Gunnar D. Hansson, Lyckans berså (Göteborgs universitet 2008), s 253
  • Bertil Lundman (1945), Dala-allmogens antropologi (1945)

2017-11-17

Är filterbubblan en myt?

Nej, filterbubblor finns inte, säger Annika Bergström som är medieforskare och undersökningsledare vid SOM-institutet vid Göteborgs universitet. 
– Om det skulle finnas filterbubblor idag så har de nog alltid funnits. Men det finns ingen forskning som tyder på att vi skulle vara mer benägna att idag omge oss med åsikter som bekräftar oss eller våra åsikter. Vi har alltid valt vänner, sammanhang och aktiviteter som bekräftat oss.
- Henrik Höjer, Forskare: Filterbubblan är en myt, Forskning & Framsteg, 16 november 2017 [min markering]

För det första så används det populära ordet filterbubbla på två olika sätt i dagligt tal.

Filterbubbla/1: När sökmotorer, sociala medier etc anpassar sina resultat efter just dina tidigare sökningar, utan att du märker det. Det var så det ursprungligen definierades. Inte för att begreppet är oomtvistat.
Ordet myntades av Eli Pariser 2011 sedan Google några år tidigare börjat att ”personalisera” sökresultaten. Ett exempel han nämner är när två vänner googlade oljebolaget ”BP”, och den ena fick upp nyheter om det väldiga oljeutsläppet från Deepwater Horizon, den andra finansiell information om BP utan ett spår av oljeutsläpp. 
Det ska sägas direkt att omfattningen av såväl Facebooks som i synnerhet Googles filtrerande är omdiskuterad; andra som upprepat BP-experimentet har inte alls fått lika anslående resultat.
- Peter Olausson, Källkritik, Folkvett 2017:1 (för att citera mig själv)

Men det som tas upp i FoF:s artikel är inte filterbubbla/1.

Filterbubbla/2: När vi aktivt väljer kanaler (vänner, medier ...) som bekräftar våra åsikter, och väljer bort de andra. Detta fenomen är sanerligen ingen nyhet, som Annika Bergström var inne på. Vi har alltid umgåtts mest med de vi delar världsbild med. Men inte heller denna definition har alla forskarna i FoF:s artikel mycket till övers för.
– Nej, det finns inte så mycket forskningsstöd för detta med filterbubblor, säger även Peter Dahlgren, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap vid Göteborgs universitet. Det verkar mest vara en mediegrej. 
Han menar att människor i regel tar del av många typer av information, och att internet snarast har gjort oss mer öppna för olika typer av källor.
- FoF

Det sistnämnda stämmer utan vidare på så sätt att nätet gjort det trivialt att ta del av idéer som annars skulle vara besvärliga eller nättopp omöjliga att hitta. Folk som annars skulle haft mycket svårt att hitta varandra är nu bara några tangenttryck bort. Att den delen av nätet ser ut som det gör kanske inte beror så mycket på filter som på avsaknaden av varjehanda filter.

Å andra sidan har många gjort experiment med nya, "alternativa" personligheter på sociala medier, som följer personer och grupper som de aldrig skulle gjort annars. Om du följer ett dussin vit makt-grupper är det självklart att ditt flöde ser annorlunda ut än om du följer noll vit makt-grupper; men det är så som forskarna, om jag tolkat dem rätt, menar att folk inte fungerar. Jag är inte övertygad.

2017-11-16

Tre teman inom förvillande, del 3: Pengar är inte allt

Se även del 1: Att tänka i grupp och del 2: Varierande uppfattning om konsensus.
En omständighet som kan vara värd att begrunda är att von Osten [som låg bakom "underhästen" Kloke Hans] tydligen inte tog betalt för uppvisningarna. Annars lyfts alltid pengar fram som förvillarnas främsta, om inte enda, drivkraft; det är det enda motiv någon behöver, kan tänka, för att idka vanföreställningar.
- Faktoider, bloggposten Klokare än Hans 22 juni 2016

Varför förvillar man? En viktig drivkraft är pengar. Men det är inte den enda. Och även om jag inte ens vet hur man skulle kunna slå fast en sådan sak så är jag rätt säker på att det inte ens är den viktigaste.

Det är annars standardförklaring 1A när man diskuterar frågan. Förvisso förekommer grova pengar i flera grenar. Kvack naturligtvis, alla dessa pyramidspel, och "medier" som Benny Rosenqvist och Terry Evans sitter och tramsar med en timpeng på flera tusen – för att bara nämna tre exempel.

Men även om det finns några få stjärnor som tjänar storkovan så är de låg- eller oavlönade desto fler. Det finns nog så många som är beredda att sprida villoläror gratis. Det är sällsynt med betalväggar i knasbranschen, så att säga.

2017-11-15

Tre teman inom förvillande, del 2: Varierande uppfattning om konsensus.

Se även del 1: Att tänka i grupp

Detta tema var lite svårare att formulera men så här: Vi vet inte allt vi inte vet.

Att folk är oense är trivialt. En del tror på astrologi, andra gör det inte, ytterligare några vet inte riktigt vad de tror. Men finns det någon människa som inte bara tror på astrologi, utan som inte ens känner till att det finns de som inte gör det? Man ska väl aldrig säga aldrig ... Men nog verkar sådan fundamental okunskap om världen osannolik. Men det finns gott om villoläror och myter som folk tror på utan att ens ha funderat på om de kan vara osanna.

Exempel: Nästan alla faktoider jag betat av genom åren är sådana som de "troende" aldrig funderat över om de är osanna. Bermudatriangeln är en av otaliga som jag själv trott på. Liksom följande ...

Exempel: Slagrutor. På bokmässan, det sammanhang där åtminstone undertecknad flitigast diskuterar sånt här med andra än skeptiker, så stöter man ganska ofta på folk som inte bara tror på slagrutor, utan som aldrig hört talas om att de inte skulle kunna göra det. (Jag var länge en av dem.)

2017-11-14

Tre teman inom förvillande, del 1: Att tänka i grupp

Som föreläsare har man några olika dragningar liggandes, som kan plockas fram vid behov. Som regel – för egen del, alltid – är de inte helt monteringsfärdiga utan kan/bör stuvas om, filas och putsas på, i god tid innan eller samtidigt som jag står och pratar. En ny sådan föreläsning höll jag i litet och anspråkslöst format häromveckan. Framigenom kommer jag att hålla en matigare version med mer av allt, såväl fakta som genomtänkthet.

Föreläsningen handlar om fusk och slarv inom ett mycket specifikt område. Det ska jag inte ta upp här. Det jag ska ta upp här, och som jag också tar upp i föreläsningen, är tre "teman" som kunde studeras i de exempel jag valt -- liksom i otaliga andra förvillelser, myter och pseudovetenskaper.

Det första temat: Vi är flockvarelser.

Vi människor är tänkande varelser. Men vi är också flockvarelser. När vi ska bestämma oss för vad vi tycker och tror om något, hur vi ska bete oss eller inte bete oss, så gör vi det sällan utan åtminstone ett litet öga på vad andra tycker, såväl de vi ser upp till eller identifierar oss med som de som vi ogillar eller avskyr. Vi strävar efter att göra likadant som de andra i den egna flocken, tvärtom mot de i fiendeflocken.

Exempel: Kreationism. Det finns massor av folk som betecknar sig som kreationister som egentligen inte bryr sig ett skvatt om arternas uppkomst, alleler eller mikroevolution etc. Grejen är att deras släkt och vänner, de som de identifierar sig med och/eller beundrar, är kreationister. Då är det inte svårt att själv bli kreationist, eller snarare: Det är svårt att ta avstånd från en lära som man förväntas acceptera, helt oavsett om man har någon djupare förståelse eller ens intresse för den.

Exempel: "Quick-pesten". I det genombisarra Quick-fallet är det slående hur folk som kommer in utifrån – intelligenta eller överintelligenta människor, yrkeskunniga och omdömesgilla och allting – under vissa förhållanden kunde "smittas" med uppfattningen att förundersökningar och utredningar bedrevs precis som de skulle, och att det är något fel på de som tyckte annorlunda. Förvisso finns det en hel liten biotop av felslut här, men en som jag tycker mig se är hur driften att höra till Quick-laget får dess medlemmar, nämligen de som väl börjat att "tro på fallet" , att efterhand acceptera konstigare och konstigare saker.

Grupptänkandet ger gemenskap och trygghet av ett slag som är mycket, mycket viktigt för många av oss; det är en stark kraft som kan få oss att göra långt märkligare saker än att exempelvis tro på syndafloden. Samtidigt är den inte enbart irrationellt däggdjurstänkande: Det är arbetssamt att bilda sig en egen uppfattning om varenda liten grej som flyter förbi. Vi sparar massor av tid och energi på att anpassa oss till gruppen, även om det innebär att en och annan miss görs.

2017-11-13

Lördagsfråga 488: Göteborgare

  1. William Chalmers, göteborgare (hans gård Gårdsten är numer namnet på en stadsdel) med skotskt påbrå. Blev rik på ostindisk handel, testamenterade pengar till grundandet av en "industriskola för fattiga barn" som låter tala om sig än idag.
  2. De äldsta Carnegiesarna var knepiga att hitta bra bilder på, eller bilder ö h t. Här är David Carnegie d.y. Deras sockerbruk och porterbryggeri vid Klippan blev något av en stad i staden, och är än idag ett av de finaste områdena i Göteborg.
  3. Alexander Keiller, skotte som flyttade till Göteborg. Grundade en verkstad som omsider växte till Götaverken. Sonen James donerade mark vid Ramberget till staden, idag ligger där Keillers park.
  4. Niclas Sahlgren, göteborgare som blev rik på ostindisk handel. Donerade pengar till ett sjukhus som så småningom skulle bli en grej.
De fyra herrarna har, som Tricky påpekade, flera saker gemensamt. Men det som sticker ut är de bestående spår de lämnat efter sig i Göteborg.

2017-11-12

Clinton och Blair pratar

I januari 2016 släpptes över 500 sidor med transkriberade telefonsamtal mellan president Clinton och premiärminister Blair från slutet av 1990-talet. Det som väckte mest uppmärksamhet var inte politiska diskussioner utan den mycket avslappnade och speciella tonen. Som Clintons besatthet av bananer:

"My staff won't let me talk to you unless I have a banana at hand. I'm sitting here with a banana; it's a big, ugly, brownish one."
Eller när samtalet bryts för ett ögonblick:

"I'll have the person who dropped the line executed."
Man kan tycka att de äkta samtalen är roliga så det räcker. Men komikern Michael Spicer diktade ihop ett antal konversationer som aldrig ägt rum. Som när Clinton satte fem dollar på att premiärministerns namn stavas B L A R E:

(PMQ = Prime Minister's Questions, frågestund i parlamentet varje onsdag.)

Eller när Clinton lär sig att Leeds Castle inte ligger i Leeds utan i Kent (intill en by som heter Leeds):


En del av de påhittade konversationerna snurrar fortfarande runt på nätet. De lär fortsätta med det ett bra tag till, kanske så länge som någon minns Clinton och Blair. Att påpeka att samtalen är fejk hjälper givetvis inte.



That Hilarious Tony Blair and Bill Clinton Transcript About Punching Ham Is Fake, BuzzFeed 8 januari 2016
The Strangest Phone Calls Between Tony Blair And Bill Clinton, BuzzFeed 8 januari 2016
Michael Spicers hemsida