2007-11-14

Kollegor: Bullshit

Penn & Teller har en bakgrund som illusionister. Detta yrke delar de med en känd skeptiker som James Randi, som började sin karriär som sådan med att avslöja folk som använder illusionisternas knep, men inte för att underhålla utan för att luras. Penn & Teller är också som bäst när de tacklar ren humbug á la Uri Geller. Det är också då som deras (jag använder plural, för även om det bara är den ene man hör förutsätter jag att båda har del i programmens tillkomst) drastiska språk kommer bäst till sin rätt; när man med fog kan kalla något för bullshit, eller kanske rentav använda fuck i var och varannan mening.

Andra gånger känns det, lindrigt sagt, inte alls lika påkallat. När de diskuterar gun control eller Wal-Marts personalpolitik är det snarare politiska ställningstaganden, och sådana avfärdanden känns inte på långt när lika självklara som när de riktar in sig på ESP, närkontakter av tredje graden och slagrutor.

Eller för att ta programmet om fetma-epidemin: bortsett från att ordet "epidemi" används fel (det är ju inget som smittar) så är ju de medicinska problemen med övervikt ingen myt; inte vidskepelse eller pseudovetenskap, utan vetenskap. När deras egna "experter" utgörs av en jurist, en statsvetare och en kinesiolog (åtminstone sistnämnda är ren pseudovetenskap), och dessa får stå oemotsagda av faktisk medicinsk expertis, så är Penn & Tellers trovärdighet det enda som skadas. Just det programmet utgjordes till stor del av en besynnerlig "tjockis-olympiad", där det faktum, att en överviktig person mycket väl kan springa fortare än en normalviktig, tillskrevs mycket stor betydelse. Vad kan man kalla sådant? "Bullshit!"

Men när de är bra, så är de också mycket bra.

1 kommentar:

Lena Synnerholm sa...

Det finns verkligen ett samband, mellan fetma och vissa sjukdomar. Men det är inte så enkelt, som en hel del människor tror. Läs gärna det här:

http://www.dn.se/opinion/debatt/larmen-om-fetmabomb-ar-kraftigt-overdrivna-1.716654